EXEMPEL PÅ DELTAGARNAS FRÅGOR OCH TERAPEUTERNAS SVAR

Fråga: I fråga 10 uppmanas vi nämna karaktärsdrag som vi tror skulle bidra till ett givande förhållande i ett äktenskap. Jag och min fästmö har olika starka karaktärsdrag. Det tycker jag verkar bra eftersom vi då kan komplettera varandra och tillsammans ha mycket som kan vara till hjälp. Det känns nästan som vi passar för varandra som "hand i handske" Hon har t.ex. tålamod och jag har kort stubin. Jag är, å andra sidan, ordningsam medan hon å sin sida inte tar så allvarligt på städning och upplockning. Var det så ni tänkte när ni skrev frågan eller i vi inne på fel spår?

Svar: Både ja och nej. Ni har helt korrekt identifierat karaktärsegenskaper som ni i nuläget ser både hos varandra och hos er själva. Samtidigt har ni identifierat brister hos er själva och varandra som kan komma att bli upphov till konflikter i relationen framöver. Ta det här med din korta stubin, t.ex. Beror det på att du ställer orimliga krav på både dig själv och andra? Det är viktigt att ni pratar om vilka förväntningar ni har, både på er själva och på varandra inför ert gemensamma liv. Alltför högt ställda krav och förväntningar kommer att ge dig gott om tillfällen att "explodera" vilket, som du säkert kan räkna ut, inte kommer att stärka er relation. Vad du istället behöver jobba på är att sänka kraven så att du "desarmerar" dig själv och inte behöver tappa självbehärskningen.

Din fästmö å andra sidan kanske behöver tänka på att hennes "ostädade" förhållningssätt var OK så länge hon bodde ensam, det var ju ingen annan än hon själv som fick leva med konsekvenserna. Nu blir ni snart två som bor i samma bostad och det är inte bra om den ena skördar det den andre sår. Här är det dags för henne att fundera på hur hon kan göra sin del för att hjälpa till med att skapa en gemensam fristad, där ni kan trivas tillsammans och inte störas av vare sig orealistiska förväntningar eller onödigt stök. Samlevnad kräver att ni utvecklar större empatisk förmåga och tänker mer på den andres behov än på den egna bekvämligheten. När båda ger varandra 100 % finns det goda förutsättningar att trivas och växa tillsammans.

Fråga: I fråga 14 frågar ni varför jag tror att just vi har en chans att förbli gifta när så många andra äktenskap slutar i skilsmässa. Ibland undrar jag om jag är naiv eller orealistisk när jag tror och hoppas att just vi ska vara undantaget. Är det fel av mig att hoppas på det bästa trots statistikens dystra prognos?

Svar: Verkligen inte! Eftersom du inte gör felet att blunda för riskerna tror jag att ni har bättre förutsättningar att lyckas. Sanningen är ju den att fler äktenskap idag "går sönder" än sådana där man håller ihop. Nu är ju det hela inte så enkelt att man därmed kan säga att alla som gick skilda vägar hade uttömt alla möjligheter till att hitta tillbaka till varandra. Ibland saknades insikter eller motivation att göra det tunga jobb som krävdes för att återupprätta relationen. Med rätt insikt och motivation kanske det inte alls hade varit nödvändigt att avsluta relationen.

Andra håller ihop trots svåra missförhållanden där den ena parten kränker den andra. En sådan relation behövde ju omarbetas vilket då kräver samma insikter och motivation som i fallet vi talade om innan. Sammantaget kan vi tillsammans konstatera att relationer är "färskvara" som förändras med tiden och med livets skiftande förutsättningar. Men därmed inte sagt att det innebär att ni därför kommer att, som det heter, "växa ifrån varandra". Tvärtom, i en relation där kommunikationerna fungerar och man delar med sig av vad som sker, finns goda förutsättningar för att man istället både växer som individer och "växer tillsammans".

Att ni aktivt jobbar på att vara bättre förberedda är ett gott tecken! Många verkar tro att "kärlek är att aldrig behöva säga förlåt" som det hette i filmen Love Story på 70-talet. Det är helt fel definition på kärlek. Kärlek är ett medvetet val jag gör varje dag. Summan blir att vi är kvar på rätt spår tillsammans och inte plötsligt drar slutsatsen att det inte kan vara kärlek längre eftersom jag upptäcker att jag behöver ändra på mig och be om förlåtelse. Min motivation till att visa kärlek är något jag själv kan styra. Det är därför som kärlek är ett val!

Se även smakprov på kursfrågorna
Se även Dr John Brenemans introduktion