Man får det man ser

Anne Holmdahl - fredag, januari 15, 2016

Det var en konstig rubrik kanske du tänker, men det är en sanning som ofta är svår att ta till sig. Särskilt när det handlar om relationer och den man förälskat sig i.

Förälskelse är ett tillstånd som är härligt, som gör något med hela kroppen och framför allt med knoppen. Hormonerna flödar fritt på sätt som de inte gör i vardagliga sammanhang. Pirret eller de kända ”fjärilarna” i magen fladdrar fritt och hungern är som bortlåst. I hjärnan kör tankarna runt i ett och samma hjulspår och koncentrationen på annat är svår att fånga. Vi längtar. Vi längtar efter nästa möte, och tid och rum får andra dimensioner än de brukar ha. Ja, förälskelse är helt enkelt underbart.

Det är en period när vi är beredda att göra saker som vi kanske aldrig annars skulle komma på som att vara uppe natt och dag, tala timmar i telefon eller på skype, slarva med ekonomin och ja, lite galna upptåg helt enkelt. Det är kul, det är spännande och man längtar efter tvåsamhet.

Man skulle kunna säga att förälskelsen är blind. Eller är det helt enkelt så att vi vill vara blinda? Det är skönt att slippa vara rationell och bara få hänge sig åt det som sker. Kanske ringer en och annan varningsklocka i bakgrunden att han/hon har lite konstiga exter för sig eller säger saker som ger små nyp på medvetandet men som snabbt borstas bort. Illusionen av den perfekta relationen är så stark och underbar att det är svårt att börja ställa sig frågor om vad det var jag kände men inte ville känna.

Många är de män och kvinnor som önskar att de hade reagerat på dessa förbisusande känslor som på något sätt antydde att det var något som inte stämde. Förälskelsefasen är just en fas som brukar ha en hållbarhet på ett till två år för att förhoppningsvis övergå i en kärleks- och omsorgsfas spetsad med förälskelsefjärillar lite då som håller elden vid liv. Men tyvärr är det inte alltid fortsättningen blir på det viset. Istället dyker verkligheten bakom de där varningssignalerna upp allt oftare och man förstår inte hur det som började så bra kunde utvecklas till detta. Tvåsamheten blev ensamhet och djupet i närheten övergick till grunt vatten där lågvattenmärken borde vara utmärkta så man slapp köra på grund om och om igen. Partnerns personlighet hade fler komponenter än dem som visade sig i förälskelseruset. Plötsligt är du inte intressant längre, eller så känner du dig utnyttjad. Fula och hårda ord utdelas oftare än du anat. Partnern visade sig vara allt annat än trevlig och underbar. Prinsen/prinsessan förvandlades inte till en groda utan snarare till en gris eller kanske rent av en varg som bevakar sitt revir där du ingår som en ägodel.

Det är inte roligt att tala om varningsklockor i sammanhang när det är bröllopsklockor som ringer i tankarna. Men ett visst mått av försiktighet är klädsamt redan under datingfasen. Var nyfiken på den du träffar. Ställ frågor om honom/henne på alla möjliga områden. Ta reda på bakgrund, önskningar, framtidstankar. Be honom/henne berätta om sin ursprungsfamilj och hur man gjorde där. Hur firade man högtider? Hur uppmuntrade man varandra och hur var föräldrarna mot varandra? Och inte minst, hur var du gentemot dina föräldrar och syskon.

Var uppmärksam på den andres beteende som humor, ironi, empati, ansvarstagande och tankar om sig själv. Våga ställa följdfrågor på ett gott och nyfiket sätt eftersom du är ute efter att lära känna den där personen som du funderar på att kanske tillbringa framtiden med. På samma sätt behöver du ger en klar VDN-förklaring över vad du själv står för. Viktigt är att du vågar ta orossignaler på allvar och försöka reda ut vad det är i relationen som orsakar din eventuella oro. Många är de personer som tänker att bara vi gift oss så ordnar det sig nog. Jag ska förändra den andra personen så han/hon blir som jag tänkt mig. Det blir sällan så säger erfarenheten. Människors benägenhet till förändring är inte jättehög. Personligheten danas tidigt och förändring senare i livet kräver övertygelse, vilja och tid vilket kan bli en stor utmaning när vardagen rullar på.

Värst är det när man blir insnärjd av en människa med kraftig narcissism. Det är personer som inledningsvis är ytterst charmerande. De kan nästan vädra sig fram till en människa som är benägen att låta sig bli charmerad och omhändertagen. Fången i hans nät (för det är oftast en man) kan vägen ut bli mycket svår och smärtsam. Skam över att ha fastnat i fällan, över att man inte lyssnade till varningssignalerna och frågan vart tar jag vägen nu, kan bli för mycket. Man stannar, lider och tiger. Då är det viktigt att släkt och vänner vågar lägga sig i och berätta vad de ser samtidigt som man ber om uppriktiga svar. Finns det en möjlighet till förändring och i så fall hur skulle den gå till?

Tillbaka till rubriken, Man får det man ser, kanske snarare borde lyda; Man får sällan det man vill se. Var noga och modig med relationen du inleder. Gräv i varandras värderingar, personligheter, önskningar och drömmar så du inte kliver på ett tåg utan färdriktning. Men släpp samtidigt loss. Njut av äventyret. Lär av varandra. En ”karta” är alltid bra att ha tillhands för ta ut färdriktningen. Vissa delar av kartan kan du få del av genom Levasamman och KRIS. Lycka till!
Kommentarer
Inlägget har inga kommentarer.
Skriv en kommentar




Captcha Image