I nöd och lust

Anne Holmdahl - onsdag, oktober 14, 2015

I nöd och lust, tills döden skiljer oss åt. Ord förknippade med äktenskapslöften och som de flesta av oss verkligen menar när vi står inför altaret och lovar varandra detta inför Gud och närvarande gäster.

Senare visar det sig att nästan hälften av alla äktenskap går sönder. Ibland blir det sprickor som går att reparera men ibland faller allt ihop och till synes finns inget lim som kan återskapa det som en gång såg så vackert ut.

Konsekvenserna av trasiga äktenskap blir till ringar på vattnet som slår emot kobbar, skär och stränder som vi inte en tänkt på. Det handlar sällan om enbart ”dig och mig”, så många och så mycket påverkas av det ni som par snubblar in i. Det som låg framför efter ni sagt ja till varandra kan bli en utmaning som ingen av er var förberedda på. Finns det barn är det alltid de som drar det kortaste ståt för att ni inte fixade en trygg gemensam värdegrund från början. Anklagelse? Ja, på sätt och vis. Att köpa grisen i säcken är inget någon kan rekommendera. MEN det bästa är att läget går att förändra, förbättra för en omstart.

Förälskelsens underbara känsla visade sig inte vara för evigt när vardagen och verkligheten gjorde sitt intåg i relationen. Förälskelsekänslorna lär enligt forskning hålla i sig mellan 1-2 år. Rollerna är heller inte lika ”enkla” som de kanske var en gång i tiden när arbetet för överlevnad lade beslag på det mesta av dygnets vakna timmar. Det gällde att få mat på bordet, hantera sjukdom, gamla föräldrar och på landet även djur och skörd. Man var tvungen att se till att allt rullade på.

Idag ligger världen för våra fötter, eller snarare på våra skärmar, och vi överöses av information och tillgång till saker som för bara någon generation sedan inte ens fanns i fantasins värld. Vår vakna tid tävlar om vår uppmärksamhet både på jobbet, fritiden och i hemmet. Vi har svårt att välja vad vi kan ”stänga av”, när och varför. Förväntningarna från ögonblicket då vi lovade oss till varandra finns fortfarande kvar som en djup längtan efter närhet, gemenskap och mening. Men hur gör man?

Vem är han eller hon som nu är din partner och som delar din säng, ditt badrum, ditt kök och dina barn? Hann du ställa de där viktiga frågorna till honom eller henne, innan ni slog era påsar ihop, om hur era olika kulturer och förväntningar stämde överens? Lika barn leka bäst heter det, vilket också stöds av forskning. När jag säger kulturer menar jag att vi alla kommer ur olika kulturer. I ditt hem gjorde ni på ett visst sätt och tilltalstonen var på sitt sätt. Eftersom vi är vanemänniskor är detta viktiga faktorer att samtala om och hur vi ska förstå varandra särskilt när kyliga vindar drar in i hemmet. Kyliga vindar som kan övergå till att bli frostiga. Frostiga till den grad att man inte klarar att föra normala samtala utan har övergått att skrika och slänga anklagelser på varandra. Denna frost tinar sällan av sig själv. Värme måste komma in i bilden för att smälta och släppa fram våren. Ni som läst Narninaböckerna minns kanske hur vedervärdigt det var när det alltid var vinter men aldrig jul. Det var först när Aslan dök upp som man kunde göra upp med avundsjuka och skadliga relationer vilket resulterade i att våren fick möjlighet att spira och breda ut sig.

Inledningsvis talade jag om att ca hälften av äktenskapen spricker, men hur det är med samborelationer vet vi inte lika säkert. Så vitt jag vet finns inget som tyder på att separationsstatistiken skulle se bättre ut. Har man inte i förväg sett till att bevaka sina rättigheter kan man råka ekonomiskt sett riktigt illa ut. Juristernas hetaste tips är att gifta sig för att båda parter ska känna sig trygga.

Just ekonomi är ett område som inte sällan leder till djupa konflikter och som man behöver samtala om innan man tar steget över till ett liv i gemenskap. Vilka inkomster har vi och förväntar vi oss ha; ska vi ha delad eller gemensam ekonomi; finns saker/fastigheter som ska vara enskild egendom; hur slarviga/sparsamma är vi med pengar; hur fördelar vi ev föräldraledighet etc, etc.  Men områden att utforska hos varandra är många fler. Det låter kanske inte så romantiskt med ordet utforska, men ett nyckelord eller snarare ett redskap som kan leda till en långlevd god relation är ordet: Nyfiken. Var positivt nyfiken på din tilltänkta partner. Ta reda på vem han eller hon är på djupet. En gemensam värdegrund är ett absolut måste för att man ska må bra och att eventuella barn ska känna sig trygga. Att vara nyfiken handlar inte om att ställa till med förhör utan att i samtal, många och långa sådana, be den andre berätta om sin barndom. Hur umgicks man i den familjen? Vad var bra och vad vill han eller hon inte upprepa i sin egen relation? Var en god lyssnare och ställ följdfrågor om du inte förstod det som sades. Undvik att kritisera för då lägger du krokben för det goda samtalet. Tolka så lite som möjligt utan ställ i stället kontrollfrågor för att se om du uppfattat rätt. ”Aha, är det så här du menar?”

Det går inte att tömma ut alla livets områden över en kopp kaffe. Se till att träffas ofta på tu man hand just i syfte att lära känna varandra. Men umgås även med vänner och bekanta för att se hur ni båda fungerar tillsammans med andra människor – kända och okända. När relationen verkar ta sig och det blir lite mer allvar med den, är det viktigt att ni träffar varandras föräldrar, syskon och andra närstående. Var lite uppmärksam på hur han eller hon relaterar till framför allt föräldrarna och hur syskonrelationerna ser ur. Hur pratar man med varandra? Hur behandlar man varandra? Finns sarkasmer, överlägsenhet, underdånighet, ointresse? Hur blir du välkomnad?

Ja, bäste läsare, nu har jag kanske trampat in på ett smärtsamt område och det var ju bra, för det var precis det jag ville göra. Syftet med dessa rader var att få dig, inte att bli arg och gå i taket, utan snarare få dig att fundera över hur din relation till din partner skulle kunna utvecklas till det bättre; att du ställer dig frågan hur du kan lägga stolthet och hämnd åt sidan och våga kliva in på en väg som verkar jobbig och också är det, men som kan ge dig, din partner och relationen en styrka som leder till det där som ni lovade varandra en gång i början.

Har ni inte slagit era påsar ihop än är mitt varmaste råd att ni tar er tid att lära känna varandra innan ni gör det. Var nyfikna på varandra. Fråga, fråga och fråga mer, men gör det med kärleksfylld nyfikenhet. Samtala om saker där ni skiljer er åt och fundera över om skiljelinjen är alltför stor för att ni ska klara av dela tak i framtiden. Om det inte verkar som en bra idé, våga då backa och lämna walk over. Ni som redan delar samma tak, men som märker att tystnaden sprider sig eller de hårda orden blivit både fler och alltmer högljuda, kom ihåg att det inte måste vara kört. Det finns en ny väg att slå in på, men den kräver att man drar på sig terrängskorna, mat (= saker att berätta) i ryggsäcken och en vilja att ta en ärlig blick på sig själv och den kultur man själv fört in i relationen.

Kan man älska varandra tills döden skiljer oss åt? Kan kärleken inte bara hållas levande utan även växa genom år av slit, släp och utmaningar? JA! Men det finns ett pris: Villighet, tid, engagemang, att inte alltid anse sig ha rätt utan enligt Bibelns ord underordna sig VARANDRA.

Behöver ni hjälp att gå vidare i er relation, dra dig då inte för att kontakta Levasamman för att se hur vi kan hjälpa just dig och din partner att komma vidare.

Anne Holmdahl

Damernas samtalsbyrå. Män och kvinnor är välkomna.

www.damernassamtalsbyra.se

Kommentarer
Inlägget har inga kommentarer.
Skriv en kommentar




Captcha Image